En lång rad förståelsefulla uttryck som oftast används då något inte gått som planerat. Andemeningen är trots allt positiv och begreppen används ofta i vår vardag, på jobbet, hemma eller i föreningslivet.
Jag är säker på att vi alla har fått höra dem till lust och leda i olika sammanhang. Jag har också hört dem i bland annat föreningslivet där jag varit aktiv sedan barnsben inom idrotts-, ungdoms- och lokal-TV-rörelsen. Alla har vi varit nybörjare och amatörer.
Jag har gjort misstag - flera gånger - speciellt på fotbollsplanen. De trevliga uppmuntrande "kom igen" uttrycken har stundtals bytts ut mot mindre trevliga uttryck som till exempel "jävla amatör".
Begreppet "jävla amatör" är intressant i sig och har blivit allt vanligare i vårt samhälle. Och visst, jag har också hunnit tänka det om någon person som inte riktigt uppfyllt önskemålen eller överenskommelser. Men när är man en "jävla amatör", när är det befogat att säga och tänka så?
I ett professionellt sammanhang, där man förutsätts kunna utföra sitt avlönade jobb, är tanken ibland befogad. På arbetsmarknaden är spelreglerna enkla, om du inte uppfyller kraven som jobbet ställer kan det snabbt gå så att du är en före detta arbetstagare. Marknaden sköter om det hela, jobbar du amatörmässigt blir det inga fler beställningar.
Men när är det tillåtet att vara amatör? I föreningslivet till exempel. Det handlar ju om frivillig verksamhet, en hobby du börjat med dels för eget intresse men också för att umgås och få en extra krydda i livet.( I föreningslivet måste du ju få vara amatör). I de flesta fall betalar du dessutom för att få utöva denna hobby och att ta betalt känns avlägset - tänk bara på bolagsfotbollen. Första tanken är kanske inte att ta betalt för att du är en amatörlirare, även om underhållningsvärdet stundtals kan vara högre än i högsta serien (Tipsligan). Amatörskapet handlar om var du ställer ribban, ju lägre du ställer den desto mera är du tillåten att vara amatör.
Om du får betalt och livnär dig på det du gör, ställs ribban betydligt högre än om man gör det gratis och för sin egen skull. Då är du proffs - inte amatör. Det är i detta sammanhang Paavo Nurmi kommer in i bilden. Han stängdes av från OS i Los Angeles 1932 eftersom han ansågs vara proffs. Han hade fått prispengar i tävlingar före OS och ansågs därför vara proffs. Idag tävlar inga, åtminstone väldigt få, amatörer i OS.
Föreningslivet har under decennier ändrats markant. Tidigare hade det en mera samhällsfostrande roll där man lärde sig att bli kassörer, sekreterare och ordförande via föreningar. Det var som en stor skola. Nu letar många föreningar med ljus och lykta efter styrelsemedlemmar, helst sådana som redan tidigare har erfarenhet av t.ex. en ordföranderoll eller har utbildning för att sköta ”viktigare poster”. Tidigare var föreningarna utbildare.
I kampen om människors fritid är det allt färre som tar sig tid att aktivera sig i föreningar. Synd, men på ett mycket förståeligt sätt. Utgångsläget är inte alltid själva verksamheten, utan att skrapa ihop medel till verksamheten och till fastigheter som föreningar äger. Samhället har här en viktig roll genom att ekonomiskt och mentalt understöda föreningslivet, som i många fall är kryddan i ett lokalsamhälle. Samhället skall också stöda enskilda konstutövare för att utvecklas i sin profession. Också de behöver starka ledare omkring sig som kan hjälpa till med andra praktiska saker för att nå ut med sin kunskap. Även om du är världens bästa gitarrist, är du ingen för omvärlden om du inte får visa det eller har någon som puffar fram dig i rampljuset.
Som individ får du själv ställa ribban för ditt engagemang i en förening. Inställningen och omständigheterna spelar en roll, du kan om du själv vill bli en proffsig amatör. För med rätt gäng och rätta ledare kan du överraska dig själv och nå ett otroligt bra resultat, ett resultat som i vissa fall kan mynna ut i ett otroligt välbehag för dig, föreningen och närsamhället. I vissa fall kan det leda till ett kommande yrke. Flera fina exempel finns, se bara på vad revyscenerna i Österbotten genererat men också hurudana stora idrottsstjärnor små juniorföreningar i våra regioner odlat. Alla är barn i början!