I samband med utvärderingen av ett projekt reste jag omkring i 20 kommuner och städer. Jag träffade, förutom föreningsaktörer, kommunernas tjänstemän och förtroendevalda. Deras budskap gällande föreningsverksamhet var tydligt: det vederlagsfria stödet kommer att upphöra. Kommunerna ökar anskaffningen av köptjänster även från föreningar, såvida föreningarna är redo att producera tjänster inom den sociala sektorn, idrott, ungdomsarbete och kultur. Å andra sidan förväntar man sig gentjänster av föreningarna om kommunerna förlänar dem understöd. En körförening måste uppträda på kommunernas tillställningar som vederlag för ett understöd på 300-500 euro.
Delegationen för medborgarsamhällspolitik KANE har meddelat politiska beslutsfattare och Kommunförbundet, att kommunerna bör bevara en fungerande praxis gällande allmänna understöd vid stödjandet av föreningar. Utvecklingen går trots detta i den ovan beskrivna riktningen.
En annan stark trend är att kommunerna överlag minskar föreningsunderstödet under de kommande åren. Orsaken är kommunernas allt sämre ekonomiska situation. Detta är kortsiktigt och tanklöst eftersom en euro i understöd producerar ett mångfaldigt vederlag i form av föreningarnas funktioner. Detta förstår man ändå inte att uppskatta. Då det är svårt att dra av på lagstadgade utgifter, riktar man sparåtgärderna även till små understöd som är beroende av prövning.
Föreningsaktörerna bör ta dessa utvecklingstrender i betraktande då de planerar finansieringen av sin verksamhet och söker understöd av kommunerna.
Av det ovan sagda följer att föreningarna blir tvungna att alltmer finansiera sin verksamhet genom egenfinansiering. Det förutsätter verksamhet som medlemmarna och aktörerna är beredda att betala för. Att utveckla dylik verksamhet i Finland är inte lätt eftersom vi hos oss är vana vid förmånlig och så gott som gratis föreningsverksamhet, också donationskulturen är i bruk bara till en liten del. Ett sätt att finansiera verksamheten är att genomföra projekt för vilka man kan söka utomstående finansiering. Det lönar sig dock att tänka efter några gånger innan man ger sig in på projektverksamhet eftersom det är arbetsdrygt att organisera projekten och det kräver kassatillgångar av föreningen.
Föreningens mest betydande resurs – också ekonomiskt – är frivilligarbete. Det lönar sig att möjligast noggrant tillvarata medlemmarnas och aktörernas frivilliga arbetsinsats genom att organisera frivilligverksamheten på ett kunnigt och inspirerande sätt. Föreningarna behöver ett mera professionellt grepp om rekrytering, motivering, skolning, fördelning av arbetsuppgifter samt belöning än tidigare. De frivilliga utgör en knapp resurs. Vi har inte råd att förlora deras arbetsinsats eller fördriva dem genom dålig organisation och dåligt ledarskap. En bra ledning av frivilligverksamheten är ett av de bästa sätten att vettigt sköta även föreningens ekonomi.