Frivilligarbete har en myriad av dimensioner och kan i praktiken bestå av vad som helst. Frivilligarbete handlar om just det som termen antyder: Frivilligt arbete, i regel utan någon som helst ekonomisk kompensation. En stor gemensam fråga som drabbar all föreningsverksamhet och allt frivilligarbete är kampen om människornas tid. Hur utforma verksamheten så att den lockar? I dagens värld tävlar föreningar och sammanslutningar om exempelvis ungdomars fritid mot internet, TV, dataspel etc. Ingen lätt match.
Jag deltog för något år sedan i ett möte där man spånade i hur frivilligverksamheten i Finland kunde utvecklas. De flesta personer vid mötet representerade organisationer inom socialsektorn. En idé som framkastades kring mötesbordet var att personer som studerar ämnen inom socialsektorn borde fås att idka frivilligarbete inom sitt gebit. En i och för sig vacker tanke men häri ligger en stor risk enligt mig: Hur motivera unga människor att studera och lära sig ett yrke om de sedan förväntas arbeta gratis inom det egna gebitet? Och varför skall denna logik endast appliceras på socialsektorn? Frivilligarbete och professionellt arbete kan och skall gå hand i hand. Men balansen mellan dessa former bör vara så klar som möjligt, vilket den inte alltid är. I en stor stad i detta land har exempelvis den uppsökande ungdomsverksamheten i kommunal regi upphört. Bollen har kastats till tredje sektorn, som förtjänstfullt tagit emot den. Organisationerna har dess värre inte tillräckliga resurser för att avlöna folk, så en del av arbetet har skjutits över till frivilligarbetare. Själv anser jag att basen för vissa verksamhetsformer inte kan skjutas över till det filantropiska. Frivilligarbete kan vara ett tillskott, men frivilligarbetet kan inte bära huvudansvaret inom vissa serviceformer.
Koordineringen av frivilligverksamhet kräver stor yrkeskunskap. För att organisationernas (det är trots allt i tredje sektorns regi som det mesta frivilligarbete sker), verksamhetsformer skall kunna utvecklas, är det av stor vikt att organisationernas finansiering är tryggad. Kommuner, och framför allt staten måste bära sitt ansvar visavi detta. Reda pengar ja, men även möjligheter till ändamålsenliga utrymmen för verksamheten är viktigt. Det finns otaliga uträkningar över hur mycket det frivilligarbete som görs i Finland är värt rent ekonomiskt. Därtill kommer frågor som aktivt leverne, sammanhållning och socialt kapital. Landet skulle knappast sluta fungera om frivilligarbetet skulle upphöra, men jag är säker på att vi skulle leva i ett tråkigare, mindre aktivt, mindre humant, själviskare och mer illamående land.