Men det är väl bara så att tiderna förändras och verktygen med dem. Det är helt klart att den moderna webben och de olika sociala medierna kan erbjuda många nya spännande möjligheter för t.ex. marknadsföring och kommunikation mellan föreningen och dess medlemmar. Visst känns ju tanken hisnande, att de infoblad man kanske delat ut i tiotal till invånarna i byn - nu med modern teknik kan nå miljoner och åter miljoner potentiella mottagare på bråkdelen av en sekund.
Likväl kan de nya möjligheterna också bli ett stressmoment för föreningen då man upplever att man måste hänga med i alla de senaste svängarna. Finns man överhuvudtaget, om man inte är med i alla de nya tjänsterna på internet?
Lugnande nog kan man konstatera att många föreningar klarat sig riktigt bra utan att figurera på alla tänkbara ställen på nätet. Beroende på medlemskårens profil och verksamhetens art varierar också föreningens behov av att existera virtuellt. Om man anser att man når sin målgrupp bra genom att sköta den aktuella informationen med ”mer traditionella” metoder, kan det vara riktigt tillräckligt med en statisk, mer eller mindre tidlös webbsida där de viktigaste uppgifterna om föreningen presenteras. Ett fungerande startpaket kan t.ex. bestå av några bilder samt information om föreningens bakgrund och syfte, kontaktuppgifter och eventuella lokaliteter som hyrs ut. Sen när man blivit varm i kläderna kan man utöka med nya tjänster så som händelsekalender, blogg och diskussionsforum. Blir man riktigt biten så skapar man kanske en grupp för föreningen på Facebook och börjar ”Twittra” om allt som är aktuellt!
Håll dock gärna i minnet att de sistnämnda formerna av publicering på nätet alla är sådana som kräver någon som sköter uppdateringarna regelbundet. Har föreningen inte personresurser nog för att upprätthålla aktuell information kan det ofta vara bättre att låta bli. Informationsvärdet är rätt obetydligt om man ett decennium senare kan ta del av den senaste uppdateringen, som förtäljer att man nu kan anmäla sig till den storstilade midsommardansen 1999...
Det lönar sig alltså att grundligt fundera igenom vad man kan klara av. Själv har jag varit med om - och säkert tidvis också orsakat - att man inom föreningar blivit fartblinda och allt för fort skapat överambitiösa webbsidor med alla tänkbara funktioner och finesser. Bara för att ganska snart inse att man egentligen inte har något material att fylla sidorna med eller någon som har tid och intresse att hålla sidorna lockande och aktuella.
Så håll is i hatten, börja med små steg och bygg upp en god grund att stå på. Trots alla varningens ord här ovan rekommenderas det nog varmt att ni för er förening ut på nätet, om ni inte finns där redan från förr. På det sättet skapar vi tillsammans ett gigantiskt virtuellt visitkort för hela ungdomsföreningsrörelsen och en möjlighet även för de som inte fysiskt kan delta i vår verksamhet att vara med på ett hörn. Det må vara orsak nog att våga sig ut på den vida vilda webben!
Johan Isaksson
Föreningsaktiv, sporadisk webbmakare sedan 1996